Allmänt

Rullstol är ett redskap för förflyttning – en hjulförsedd stol – avsedd för personer med rörelsehinder till följd av skada, sjukdom eller ålderdom. Det vanligaste är att rullstolen kan framdrivas manuellt med hjälp av användares händer eller fötter, alternativt med hjälp av en annan person som hjälper till att skjuta rullstolen. Det finns även rullstolar som drivs med en elmotor. Manuella rullstolar kan även förses med en hjälpmotor. Det finns också rullstolar särskilt avsedda för speciella aktiviteter, framför allt sport.

Det äldsta dokumenterade som finns om rullstolar har man kunnat spåra tillbaka till 500-talet, inristat på skiffersten i Kina.
Harry Jennings, maskiningenjör, uppfann den första lätta, stål, hopfällbara rullstol år 1933 tillsammans med sin rörelsehindrade kollega och vän ingenjören Herbert Everest, som hade brutit ryggen i en gruvolycka. De två såg den affärsmässiga potentialen med uppfinningen, och fortsatte med att bli den första massproducerande tillverkaren av rullstolar: Everest och Jennings. Deras "X-Brace"- design, om än med uppdaterat material och andra förbättringar, är fortfarande i allmänt bruk, över 70 år senare.

Manuella rullstolar

Manuella rullstolar kräver mänsklig kraft för att förflytta. Många manuella rullstolar kan fällas ihop för förvaring eller placering i ett fordon även om moderna rullstolar är lika sannolikt att vara stelt utformade.
Manuell eller självgående rullstolar drivs av hyrestagaren, vanligtvis med hjälp av stora bakhjul, som liknar cykelhjul.
Skickliga rullstolsåkare kan kontrollera hastigheten och svängar . De kan oftast också balansera rullstolen på bakhjulen - göra en "wheelie". Att göra en wheelie är inte bara för syns skull - en rullstolsåkare som kan kontrollera stolen på detta sätt kan klättra upp och ner trottoarkanter och gå över små hinder.

Låg vikt och höga kostnader är relaterade i den manuella rullstolsmarknaden.
Vid låga kostnader är rullstolen oftast tung, byggd med stålrör, har lösa säten samt liten anpassningsförmåga. Användarna av dessa billigare varianterna kan vara tillfälligt funktionshindrade, eller har helt enkelt inte råd med bättre.
Tunga omodifierade manuella stolar är vanligt som "lånerullstolar", vid stora anläggningar såsom flygplatser, nöjesparker och affärshus.
I en högre prisklass, finns de lättare rullstolarna som har mer alternativ. Dessa används oftare av personer med långvariga funktionshinder. Den övre delen av marknaden innehåller ultralätta modeller, omfattande sittplats-val och tillbehör, funktioner för terräng, och så vidare.

Elrullstolar

En eldrivnen rullstol är en rullstol som rullar via hjälp av en elektrisk motor och en navigationskontroll snarare än med mänsklig makt.

Sportrullstolar

Funktionshindrade idrottsmän använder strömlinjeformade sportrullstolar för rullstolssport som kräver snabbhet och smidighet, såsom basket, rugby, tennis och racing. Varje rullstolsidrott tenderar att använda olika typer av rullstolar, och dessa ser inte längre ut som deras vardagliga kusiner. De är vanligtvis icke-falsning (i syfte att öka balansen), med en uttalad vinkel för hjulen (som ger stabilitet under en skarp sväng) och är tillverkade av kompositmaterial, lätta material. Sportrullstolar är i allmänhet inte för dagligt bruk, och är ofta en "andra" stol specifikt för sportanvändning.

~ källa: Wikipedia ~

Rullstolens historia

Sekelskiftet

Korgstol på hjul, som saknade inställningsmöjligheter. Dåtidens konstruktörer var möbelorienterade, d.v.s. rullstolen var i första hand en möbel ofta vacker som utrustades med hjul. Rullstolen kunde på sin höjd framföras egenhändigt inomhus och på en terrass eller liknande. Ville man "ta en promenad" krävdes hjälp av någon för att skjuta på.

1920-talet

Trehjulig framhjulsdriven rullstol (Gemla). Fast rygg och sits, nedfällbar hel fotplatta. Rullstolen är fortfarande en möbel. Funktionellt sett är den lite mer inriktad på att användaren ska köra själv -i varje fall inomhus. Utseendet har fått stå tillbaka för funktionella/praktiska krav.

1930-talet

Hopfällbar transportrullstol. Rygg och sits i smärting. Fotplattan uppfällbar. En renodlad transportstol, d.v.s. rullstolen framförs av en "vårdare". Stolens chassi är inspirerat av barnvagnsunderreden.

1940-talet

Trehjulig framhjulsdriven rullstol. Hopfällbar, stoppad galon klädsel i rygg och sits. Fasta arm- och benstöd. Nu gör man rullstolar som konstruerats utifrån praktiska motiv. Möbellooken är borta. Stålrör och galon gör att den liknar utrustning på sjukhus.

1950-talet

Fyrhjulig bakhjulsdriven rullstol, hoppfällbar med sits och rygg av s.k. hängmattetyp. Avtagbara arm- och benstöd. Detta är en viktig milstolpe i rullstolsutvecklingen. Efter andra världskriget konstruerade Everest & Jennings en hopfällbar rullstol, som kom att bilda skola för nästan alla olika fabrikat av rullstolar fram till våra dagar. Denna rullstol blev och är ännu den helt förhärskande över hela världen.

1980-talet

Fyrhjulig bakhjulsdriven s k fastramsrullstol. Rullstolen kan cambras och har ofta demonterbara bakhjul och/eller nedfällbart rgstöd. Nu lämnar man kravet på att rullstolen ska gå att fälla ihop. Istället får man möjlighet att konstruera en rullstol som till sina egenskaper mest liknar en cykel. Med en sådan rullstol kör man minst lika fort som någon över huvud taget kan springa – i varje fall på längre distanser.

Framtiden

Vid sekelskiftet var en rullstol en sittmöbel, som kördes av en vårdare. Numera är rullstolen liten, lätt och med så få lösa detaljer som möjligt. Man kan anpassa rullstolen efter användarens förmåga, vinkla rygg och sits, ta av eller höja/sänka armstöden och vinkelställa benstöden. Tyngdpunkten kan förskjutas så att stolen blir så lättrullad som möjligt. Rullstolen är inte längre enbart en möbel utan ännu mer ett medel som gör att användaren själv kan förflytta sig effektivt. I framtiden kommer rullstolarna att vara lätta. Man kommer mer än nu att experimentera med olika material såsom aluminiumlegeringar, titan och polymermaterial i såväl stativ som hjul för att få fram en lättare och starkare/hållbarare rullstol. Dessa material ger också korrosionsbeständiga rullstolar: man kan t ex duscha i dem. Stolar som främst är ämnade för utomhusförflyttning kan komma att bli utrustade med alternativa framdrivningssätt, t ex med spak- eller kedjedrift för att öka effektiviteten. Tanken är ju inte på något sätt ny men av olika skäl har det, inte minst i Sverige, funnits vissa fördomar mot dessa framdrivningssätt. Man kommer säkerligen att vilja pröva helt nya "sittställningar", halvt knästående, grenslesittande, halvliggande osv. för att t ex ge gravt spastiska människor möjlighet till självständiga förflyttningar. Förhoppningsvis får vi se en vidareutveckling av rullstolar för barn, rullstolar som i högre grad än idag kommer att påminna om leksaker. Rullstolen som företeelse kommer säkert att avdramatiseras man måste inte vara "rullstolsbunden" för att uppskatta den. Istället ser man den som ett praktiskt hjälpmedel för att kunna förflytta sig snabbt och långt, att idrotta i, att leka med. Detta även om man "bara går lite dåligt". Man använder alltså rullstolen när man har lust och därutöver förflyttar man sig på annat sätt. Vi kommer i framtiden förmodligen att få en ökad specialisering där man satsar på en mycket lättkörd rullstol för snabba och långa förflyttningar